morsa åt Joel och still åsm!

egentligen gick jag in på bloggen för att skriva nåt kort inlägg om helgen.
Den började bra. jag och älsklingen for till bm och snackade ett tag och jag har fått en ny tid. dom tkr fortfarande att jag inte behöver järntabletter så jag slipper tänka på tabletter.
Sen när vi kom hem skulle jag och älsklingen hjälpa till lite. han hämtade ved för vi skulle elda i öppna spisen. Det hade blivit stopp i systemet eller något för all rök kom in i huset ist för ut. Då blev älsklingen sur på mig för att jag inte ville gå upp och låta honom sköta allt.
sen va han sur på mig ett tag men efter det så blev han glad igen!
Sen på lördagen bestämde mamma att jag skule följa med till mormor och morfar så jag packa allt och lämnade stackars älsklingen med mina sjuka småsyskon och daddy. men han överlever det göra han alltid!

sen bestämde jag mej för att jag skulle lämna in min dator så jag satt halva natten och kopiera alla viktiga grejer till min andra dator haha xD sen är jag så trött att jag bara vill sova. Så jag tänker krypa ner i sängen då jag känner nåt fuktigt. jag tänker "vafan..." och lyfter på täcket och ser en halvt intorkad pisspöl mitt i sängen. Då har nån av katterna råkat bli instängd i mitt rum och så har dom pissat på både lakan och täcket. Satan va sur man blev haha xD

och imorgon blir det ingen sovmorgon, ska ju på möte med min mentor och mamii :D sen blir det Sibylla och sen älsklingen som vanligt (A) skolan finns det inte så mycket att göra i eftersom jag inte har datorn... elr ju, jag kan gå på matten på onsdag för då behöver vi bara boken!

det var typ allt idag faktiskt. uppdaterar mer med bilder osv imorgon. ha en bra dag allihopa <3

Du vill inte veta vad jag känner

det är ingen vacker syn, det faktum är att de skrämmer

inte bara mig, det skrämmer säkert dig med

jag säger upp med en hand, ställ er på led

du rodnar och fånar dig, med ångest i själen

det blir bättre med tiden, det gör det säkert men

just nu ska det kännas dåligt, du ska verkligen må skit

för det gör jag, det är ditt fel, för mig fattas det en bit

den har aldrig varit där men den finns i alla fall

jag lovar att jag tycker det, du är min livsmall

det är solen som lyser i dina ögon, helt fuckat

det är himmelen som faller ner när du ler, satan vad jag har lackat

varje gång du trackat, förstört

gett mig fan för ingenting och försökt, fan va meningslöst

spelar ingen roll vad du tänker

för mig är du det bästa, den ängel som Gud skänker

Finns ingen finare, du e bäst av allt

har känslor för dig, inget är falskt

hoppas attu fattar, inser det uppenbara och förstår

att det finns ingen i världen som gör att jag mår som jag mår (som du)

Fan jag älskar dig, finns ingen alls som dig

du är den enda, den som får mig att fatta

du ska ba va min, för du är så jävla fin

för du kan ge mig det bästa jag kan ge och skratta

Jag har gått länge och velat

över saker och inte fattat, fan vad jag har funderat

kommer inte fram till något, det står still nånstans

jag springer fram och tillbaka i ett ingenmansland

ditt självförtroende på topp, det är bra för dig

för när du mår bra, så känns allt bra för mig

då du är lessen kan jag trösta dig mest

för du vet, det kanske inte e de som jag gör bäst

men jag vill att du ska veta vad du betyder för mig

för som jag ser det, är du den ende men nej

du har tacken för allt, jag kan inte släppa det

att du betyder allt men då jag försöker blir allt fel

men du är fan världen värd, ingen som du

jag skulle lätt dö för dig, jag skulle fan göra allt nu

bara slippa allt för dig skull, det låter fett sjukt

men då du ser på mig, det är det som gör det hårda mjukt

allt du gör, varje gång du andas

du får mig att le, världen är inte mörk med dig, du får mig att svamla

att falla, att le, att dala sakta långsamt ner, fan svårt när jag inget ser

det är då jag inser, att om du inte är här, när jag känner att livet bara är misär

blåser du bort molnen i alla fall och visar att du finns där

Jag vet egentligen inte hur det började. Mindes bara den sorgsna tystnaden som grävde sig djupt inom mig och lämnade ett stort tomrum efter sig. Det kanske berodde på dom som tryckte ner mig på grund av min familj eller bara för att jag var just annorlunda. Eller var det kompisarna som svek mig och lämnade mig plågad och ensam kvar. Eller kanske var det bara jag själv som tappade all självkänsla som fanns kvar i mig och gjorde att jag mådde dåligt. Eller var det något annat... jag minns faktiskt inte.

Jag kom bara ihåg de hemska minnena från den här tiden. Jag kunde vakna av att jag grät på nätterna utan att minnas varför. Jag ångrade att jag var som jag var och jag ville ändra på mig men jag dög inte. Hur jag än försökte var det alltid något annat. Du röker, du super varje helg, du beter dig som en idiot...

Den hemska sorgsna tystnaden var hemsk. Det fanns ljus där, det minns jag, men det försvann lika snabbt som det kom. Döden omfamnade mig och jag ville sjunka djupare och djupare ner i marken. Jag ville bara gräva min egna grav och skjuta mig själv.

Jag skrev mycket under den tiden. Sorgsna texter om döden och vad jag kände för vännerna som inte fanns kvar, om det faktum att jag nästan mist allting i mitt liv och jag själv bar skulden till det. Jag mindes att jag var arg på mig själv för att jag börjat röka, att jag borde sluta och försöka leva igen. Jag påstod till alla att jag börjat röka för att jag frös och att en kompis bjöd mig på cigg för att jag skulle värma mig och sen fortsatte det så, men jag visste inombords att det var en lögn. Jag ville bara plåga mig själv med att röka, jag ville få cancer och ligga på sjukhuset och sedan dö alldeles ensam och söndersliten.

Jag drack nästan aldrig, även om folk trodde det. Jag kände ingenting för att dricka alkohol. Jag skolkade visserligen ofta, men då satt jag hemma och grät eller skrev ner sorgsna tankar som jag hade i mitt huvud.

Jag visste visserligen att jag var en idiot. Jag mindes en gång att jag slängt ut en stol från tredje våningen så den gått sönder. Sedan hade jag varit uppkäftig mot lärarna. Mest för att dom tog upp saker jag redan visste, men även för att dom trodde att jag var blåst. Jag var inte det, jag fick MVG på det mesta jag gjorde.

Egentligen anklagar jag ingen av mina förra vänner för att ha dragit sig undan. Vem vill umgås med någon som jämnt är så jävla ledsen, som inte vet hur man ska bete sig för att verka normal. Jag ville egentligen inte ha någon kompis heller. Jag hade haft sånt tidigare och jag visste hur det slutade. Om man släppte folk för nära så försvann dom till slut.

Jag kände mig så tom. Som om någon hade slitit ut hjärtat, stampat på det och sedan tryckt in det genom bröstet igen. Det var trasigt, förstört. Jag trodde inte att det gick att laga...

Jag förlorade mycket under den tiden. Förtroende, en älskad och ihågkommen ”bror” (vila i frid), vänner men inte minst mig själv. Jag trodde verkligen att det var slutet för mig... att jag hade levt ett bra liv, men att det var slut nu, att jag hade gjort mitt och det här var ett tecken på att jag skulle ge mig av.

Sen mitt från ingenstans klampade en idiot in med Karlssons klister och påstod att han kunde laga mig. Att mitt liv skulle bli bättre om jag bara gav det en chans. Han fanns där och han ställde alltid upp för mig. Kärlek eller inte så räddade han mig från något som jag inte kunde kontrollera längre.

Ibland landar jag igen i mörkret i den hemska sorgsna tystnaden. Men nu finns det ett litet ljus också. Jag vet att jag inte är ensam, jag vet att jag har otroligt underbara vänner och en familj.

Nu lever jag för stunden

Jag har lärt mig älska någon igen

mina gamla minnen kommer aldrig lämna mig

men nu gråter jag inte för dem längre <3

nu sitter man och tuggar på en underbart god macka. Skolan sög för övrigt idag, hade specialschema med temadag hela dagen så jag drog. Vill inte sitta på föreläsningar med olika personer och sedan diskutera i grupp och vad som händer... kan vi inte bara få plugga och sen så blir allting hur bra som helst!

Försöker fokusera på det som är kvar nu... jag menar, jag går bara fram till sportlovet (min mentors idé haha) och innan dess ska jag vara klar med alla kurser :O visst, jag ligger inte efter i något, men jag har några uppgifter som jag måste göra nästa vecka. Förutom det så ligger jag bra till i skolan, så ingen stress för mej inte hehe.

Nä, nu ska jag fortsätta tugga på min underbara macka. Ha en bra dag allihopa <3