morsa åt Joel och still åsm!

HA SKULLE DU MÅ SÅ BRA OM DU KNAPPT FICK SOVA NÅGOT FÖR ATT EN LITEN SNYGGING ÄR SKITHUNGRIG? - nej skulle inte tro det!

alla ska känna sig så j**** ägda!!! fatta hur lycklig man blir som mamma, ni skulle bara ana!
däremot är det inget jag uppmuntrar... visst, bebisar kan vara hur snälla och underbara som helst men det är en sak som ALLA verkar glömma bort att berätta för blivande mammor.
´
det har inget med amningen att göra, absolut inte hur myckte dom bajsar eller kissar, när dom börjar krypa och när dom börjar gå, vad man bör och inte bör göra... allt sånt där får du veta ju, inga problem alls faktiskt.
Det är den ständiga oron man har. "får h*n tillräckligt mycket mat, är det normalt att sova såhär mycket, han kanske har feber"... hela ensliv förvandlas till ett enda stort orosmoln där man är nära till gråten varje gång nånting inte är som det ska.. eller som man tycker att det borde vara.
´
men kan inte klandra någon! jag har iaf VÄRLDENS UNDERBARASTE ÄNGEL, min ögonsten, mummys sunshine..<3 går inte att beskriva hur mycket jag verkligen älskar honom... har nog aldrig älskat sönder någon så mycket som min underbara lilla ängel <3

tog inte lång tid innan underbarnet kom ut från mammas mage inte! :D enligt dom som var där förlöste jag som en omföderska! kung, inte varje dag...
´
sen vill jag bara säga att min mamma är nog den grymmaste morsan i världen! haha, ni skulle sett henne, hon lurade mig att inte ta en epidural... låt mig förklara lite längre så ni fattar.
´
jo jag var astaggad på epidural... för jag visste att det inte skulle göra ont då. men när värkarna kom och jag var öppen 5 centimeter, sa både mamma och barnmorskan att vi skulle vänta tills nästa gång barnmorskan skulle komma tillbaka... det går tjugo min, en halvtimme... några minuter till och sen kommer en barnmorska och ska känna hur öppen jag är.. jag bara gnäller hela tiden om den där jävla sprutan och mamma skakar leende på huvudet samtidigt som barnmorskan ser lite besvärat på mig och säger; "men lilla elin, du är öppen 9 centimeter... så du kan inte få den".
jag trodde jag ville sätta mig ner och gråta. jag tänkte "vafan morsan, du hatar verkligen mig". så jag fick leva på lustgas istället.
Dock kan jag säga att det funkade. Jag trivdes faktiskt riktigt bra med att det gjorde lite ont.. ångrar inte att jag bara använde lustgas, det funkade ju åsmåsm! dessutom vare 100% fokus på förlossningen typ hela tiden, så yey!! :D
Så allting gick bra under själva förlossningen, jag kan inte klaga på någonting faktiskt. så nu sitter jag här, med en underbar liten pojke som fått namnet Joel. Världens finaste barn någonsin! *Mummy loves you my Angel <3

imorgon är det BF... alltså beräknad förlossning. imorgon har jag alltså räknat ner till noll, och efter det får jag se om jag måste räkna dagarna igen fast upp den här gången.
'
Jag orkar egentligen inte längre, jag bara vill att bebben ska ut ut ut så jag slipper gå runt med den här feta magen igen!
ska iaf dricka lite te och sen ska jag prata med älsklingen innan jag går och lägger mig! så får man se om det kommer någon unge den här veckan, eller om jag måste vänta ännu längre!! :)
´
hoppas alla får en bra kväll!

Ahhhh, idag fyller älsklingen är så vi ska fira honom idag. jippijippijippi! Sen imorgon ska jag och älskling fara hem till mig och fira honom där oxå!

Jag sitter här, denna tråkiga kväll och gnisslar tänder för att bebben trycker på mina revben på höger sida och önskar att jag kunde hitta krämen så att jag kan smörja min mage och bristningar.

Nu sitter säkert många och tycker att graviditet måste vara en underbar sak! En stor mage och sedan ett underbart litet barn som man kan ta hand om. Men verkligen, om ni vill leva kändisgravid-livet så kommer det bli svårt för det är INTE många som kan leva det.

De flesta mår väldigt dåligt de första månaderna, men det finns dom som oxå mår dåligt hela graviditeten. Visserligen kom jag undan från illamåendet, om jag nu inte satt och latade mig hela dagen, men jag fick andra problem istället.

Visst, magen e otroligt underbar oxå! Den blir rund och fin och många skrattar säkert när fötterna försvinner under dom. Inte kan man klaga på boobsen man får av att vara gravid. Fast det är inte alla som får det heller.

Det jag ska prata om, det som har drabbat mej brutalt är hormonerna. De där hormonerna som ändrar ditt humör. Det går inte att förklara, att hålla igen känslorna när dom väl kommer. Blir jag arg exploderar jag som ett inferno och blir jag ledsen kan jag knappt sluta gråta. Mina känslor går ut över hela min omgivning och har man inte tålamodet så ska man nog hålla sig undan. Det räcker med ett ord som låter fel i mina öron och jag vill €%#53¤?%1 j***** som sa det.

Det är inte bara humöret som ändras heller. Jag fick visserligen mina sent och dom syns inte så tydligt som jag tycker, men bristningar är en av de vanligaste grejerna gravida får. Får du dom inte på magen får du dom på låren, rumpan eller boobsen. Vissa får dom på alla ställena om man har otur. Och har man ännu mer otur (som jag då) så kliar dom. Och som de flesta vet (och ni som inte vet får veta nu), är bristningar egentligen tunn tunn hud, nästan som sår så att klia är ett av de sista grejerna du ska göra. För tro mig, det kanske känns otroligt skönt just då, men det går inte mer än tio sekunder innan det gör ont igen. 

Men det är toppen att vara gravid oxå! Däremot ska man helst inte bli gravid förrän man är 20+ och det har absolut ingenting med mognad att göra. Vissa mognar ju aldrig, så... ah ni fattar.

Det har med kroppen att göra. Man ska helst vänta tills man har vuxit klart så att det inte blir obalans i systemet *haha...

Sen kan ju alla dom som e så dömande mot ”yngre mammor” (13-23 år) gå och ****** deras ***** för dom e verkligen inte ***** att ******** sig för dom e bara @£½§$&#%€^~!”¤24....

Okej, nu ska jag nog sluta skriva för att jag blir... irriterad... eller... arg kanske? Förbannad? Ne, kanske inte så överdrivet... äh, jag vette fan.

Hoppas alla trevliga personer får en toppenvecka och toppendag! <3