24
Inte okej!
funderingar
Jag ska lägga in alla mina dokument, bilder och filmer senare men just nu sitter jag på skolan och försöker jobba klart med alla skolgrejer. Lärarna gör mig så arg, dom säger att dom inte vill lägga press på mig.
Ni som känner mig kanske vet att jag älskar utmaningar. Utan utmaningar blir livet så enormt tråkigt att man skapar sig utmaningar och det slutar oftast i katastrof. Så jag ska verkligen kämpa och ge ALLT jag kan ge för att visa lärarna och alla andra att jag faktiskt hinner med det mesta.
och nu till uppdateringar om min underbara växande mage:
Du är i vecka 24.
Du har gått 23 fulla veckor och 0 fulla dagar (v23+0).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Tis 12 apr 2011
det närmar sig hela tiden. Magen har blivit ännu större så nu syns det hur bra som helst :D hoppas bara att allting går bra och jag slipper en massa problem på vägen!
nu ska ajg iaf iväg på lunch, måste äta något så ni får ha det så bra allihopa! <3
egentligen....
egentligen gick jag in på bloggen för att skriva nåt kort inlägg om helgen.
Den började bra. jag och älsklingen for till bm och snackade ett tag och jag har fått en ny tid. dom tkr fortfarande att jag inte behöver järntabletter så jag slipper tänka på tabletter.
Sen när vi kom hem skulle jag och älsklingen hjälpa till lite. han hämtade ved för vi skulle elda i öppna spisen. Det hade blivit stopp i systemet eller något för all rök kom in i huset ist för ut. Då blev älsklingen sur på mig för att jag inte ville gå upp och låta honom sköta allt.
sen va han sur på mig ett tag men efter det så blev han glad igen!
Sen på lördagen bestämde mamma att jag skule följa med till mormor och morfar så jag packa allt och lämnade stackars älsklingen med mina sjuka småsyskon och daddy. men han överlever det göra han alltid!
sen bestämde jag mej för att jag skulle lämna in min dator så jag satt halva natten och kopiera alla viktiga grejer till min andra dator haha xD sen är jag så trött att jag bara vill sova. Så jag tänker krypa ner i sängen då jag känner nåt fuktigt. jag tänker "vafan..." och lyfter på täcket och ser en halvt intorkad pisspöl mitt i sängen. Då har nån av katterna råkat bli instängd i mitt rum och så har dom pissat på både lakan och täcket. Satan va sur man blev haha xD
och imorgon blir det ingen sovmorgon, ska ju på möte med min mentor och mamii :D sen blir det Sibylla och sen älsklingen som vanligt (A) skolan finns det inte så mycket att göra i eftersom jag inte har datorn... elr ju, jag kan gå på matten på onsdag för då behöver vi bara boken!
det var typ allt idag faktiskt. uppdaterar mer med bilder osv imorgon. ha en bra dag allihopa <3
haha
Hakuna Matata
T__T
en vecka kvar
15 Oktober 2008
Jag vet egentligen inte hur det började. Mindes bara den sorgsna tystnaden som grävde sig djupt inom mig och lämnade ett stort tomrum efter sig. Det kanske berodde på dom som tryckte ner mig på grund av min familj eller bara för att jag var just annorlunda. Eller var det kompisarna som svek mig och lämnade mig plågad och ensam kvar. Eller kanske var det bara jag själv som tappade all självkänsla som fanns kvar i mig och gjorde att jag mådde dåligt. Eller var det något annat... jag minns faktiskt inte.
Jag kom bara ihåg de hemska minnena från den här tiden. Jag kunde vakna av att jag grät på nätterna utan att minnas varför. Jag ångrade att jag var som jag var och jag ville ändra på mig men jag dög inte. Hur jag än försökte var det alltid något annat. Du röker, du super varje helg, du beter dig som en idiot...
Den hemska sorgsna tystnaden var hemsk. Det fanns ljus där, det minns jag, men det försvann lika snabbt som det kom. Döden omfamnade mig och jag ville sjunka djupare och djupare ner i marken. Jag ville bara gräva min egna grav och skjuta mig själv.
Jag skrev mycket under den tiden. Sorgsna texter om döden och vad jag kände för vännerna som inte fanns kvar, om det faktum att jag nästan mist allting i mitt liv och jag själv bar skulden till det. Jag mindes att jag var arg på mig själv för att jag börjat röka, att jag borde sluta och försöka leva igen. Jag påstod till alla att jag börjat röka för att jag frös och att en kompis bjöd mig på cigg för att jag skulle värma mig och sen fortsatte det så, men jag visste inombords att det var en lögn. Jag ville bara plåga mig själv med att röka, jag ville få cancer och ligga på sjukhuset och sedan dö alldeles ensam och söndersliten.
Jag drack nästan aldrig, även om folk trodde det. Jag kände ingenting för att dricka alkohol. Jag skolkade visserligen ofta, men då satt jag hemma och grät eller skrev ner sorgsna tankar som jag hade i mitt huvud.
Jag visste visserligen att jag var en idiot. Jag mindes en gång att jag slängt ut en stol från tredje våningen så den gått sönder. Sedan hade jag varit uppkäftig mot lärarna. Mest för att dom tog upp saker jag redan visste, men även för att dom trodde att jag var blåst. Jag var inte det, jag fick MVG på det mesta jag gjorde.
Egentligen anklagar jag ingen av mina förra vänner för att ha dragit sig undan. Vem vill umgås med någon som jämnt är så jävla ledsen, som inte vet hur man ska bete sig för att verka normal. Jag ville egentligen inte ha någon kompis heller. Jag hade haft sånt tidigare och jag visste hur det slutade. Om man släppte folk för nära så försvann dom till slut.
Jag kände mig så tom. Som om någon hade slitit ut hjärtat, stampat på det och sedan tryckt in det genom bröstet igen. Det var trasigt, förstört. Jag trodde inte att det gick att laga...
Jag förlorade mycket under den tiden. Förtroende, en älskad och ihågkommen ”bror” (vila i frid), vänner men inte minst mig själv. Jag trodde verkligen att det var slutet för mig... att jag hade levt ett bra liv, men att det var slut nu, att jag hade gjort mitt och det här var ett tecken på att jag skulle ge mig av.
Sen mitt från ingenstans klampade en idiot in med Karlssons klister och påstod att han kunde laga mig. Att mitt liv skulle bli bättre om jag bara gav det en chans. Han fanns där och han ställde alltid upp för mig. Kärlek eller inte så räddade han mig från något som jag inte kunde kontrollera längre.
Ibland landar jag igen i mörkret i den hemska sorgsna tystnaden. Men nu finns det ett litet ljus också. Jag vet att jag inte är ensam, jag vet att jag har otroligt underbara vänner och en familj.
Nu lever jag för stunden
Jag har lärt mig älska någon igen
mina gamla minnen kommer aldrig lämna mig
men nu gråter jag inte för dem längre <3
ny dag
nu sitter man och tuggar på en underbart god macka. Skolan sög för övrigt idag, hade specialschema med temadag hela dagen så jag drog. Vill inte sitta på föreläsningar med olika personer och sedan diskutera i grupp och vad som händer... kan vi inte bara få plugga och sen så blir allting hur bra som helst!
Försöker fokusera på det som är kvar nu... jag menar, jag går bara fram till sportlovet (min mentors idé haha) och innan dess ska jag vara klar med alla kurser :O visst, jag ligger inte efter i något, men jag har några uppgifter som jag måste göra nästa vecka. Förutom det så ligger jag bra till i skolan, så ingen stress för mej inte hehe.
Nä, nu ska jag fortsätta tugga på min underbara macka. Ha en bra dag allihopa <3
Decemberkyla!
jag är lite orolig för bebisen pga all stress på skolan och där hemma. Jag undrar hur h*n mår egentligen. Jag ska prata med bm nästa vecka och fråga om allting är okej. Hon får undersöka och se om allting är som det ska, annars blir det ultraljud igen. Hoppas iaf att allting är som det ska, annars blir jag orolig!
just nu sitter jag iaf med äslkling och väntar på min skjuts hem. Förutom att älskling sjunger och lyssnar på rockabilly är det väldigt lugnt faktiskt.
En till positiv sak är att min älskade syster har hittat min KAMERA!!! Så istället för dåliga mobiluppladdningar och min dåliga webbcam på datorn kommer jag hädanefter att uppdatera er med bilder från den ist!
bjuder på en snygg bild med älsklingen och hans låtsasbrorsa :)
Men nu ska jag vara social med älsklingen innan jag far hem till vännäs men ni får ha en bra dag allihopa, skriver mer imorgon <3
yeah!
i helgen blir det att vara med älsklingen och vara hemma hos honom. Sen får jag se om jag hittar på något annat. Däremot kanske jag inte komemr uppdatera så mycket, men vi får se hur det blir med det :D
hoppas ni alla får en bra dag! hejdå <3
bilduppdates
fascinerande
längtar
det är verkligen jobbigt när man börjar längta till jullovet. Man börjar räkna dagarna och sen börjar man räkna timmarna och minuterna. Man kan ju hoppas att tiden går fort så man slipper längta sönder!
Iaf, i jul far man först till mormor och morfar. Två dagar efter det kommer tvillingarna upp och då ska man förstås hitta på något med dom. Senare blir det väl att visa min mage en massa och efter det blir det Alex som vanligt :)
nu ska jag iaf väcka älsklingen så han kan äta frukost! men ha en bra dag allihopa! <3
Snö
En negativ sak med att vara gravid, förutom att du e hungrig jämnt och känner dej svimfärdig om du anstränger dej för mkt, plus illamående då, så är det den där jävla magen som är i vägen. Alltså, en liten filur växer inom en jättebra, men när du tillexempel ska sätta på dej byxor... jag kollar alltid hur jag sätter dom, men nu kan jag inte göra det så man vill dra in magen men det går inte och man kan inte böja till ryggen för då får jag ont... underbara graviditeten gör så jag inte ser hur jag sätter mina byxor och trosor :(
uppdaterar mer senare med bild på magen och en massa annat, men nu måste jag plugga lite och sedan tvätta! Ha en bra dag allihopa <3
åh
Illamåendet är lite bättre nu, däremot är hormonerna på mig hur mycket som helst. Fast jag har slutat bli arg, nu gråter jag bara hela stunden. Det räcker med att någon av mina syskon säger att jag börjar bli tjock så börjar jag gråta. Vet inte varför, har alltid gillat då folk säger att jag har gått upp i vikt.
Men som sagt, hormoner, men dom försvinner väl senare får man hoppas. Eller i alla fall att man inte gråter så mycket, jag får ju ont i ögonen hela tiden :(
nu till en bättre sak. Min söta, underbara, helt totalt sanslöst finaste älskling är hur gullig som helst. Han har haft väldigt många fördomar (speciellt om mörkhyade) och säger att alla som kommer från afrika har HIV osv. Jag är ju tvärtom hans åsikter. Mina bästa vänner är lite mörkare i huden och det stör mig inte alls. Visst har jag lite fördomar, men bara mot dom som växer upp i en kultur och med traditioner där kvinnorna förtrycks. Tycker också det är dumt att man drar alla över en kamm oxå. Inte de svenska muslimernas fel att muslimerna i Mecka stenade ihjäl någon (som exempel då). Då kan man ju säga att alla som är katoliker är ju pedofiler eftersom (många men inte alla) påvar varit med i någon form av pedofilhärva.
Eller så kan man säga att alla tyskar är nazister bara för att Adolf Hitler var det. Känns ju lite dumt att säga att isf är ju alla svenskar dyslektiker för att kungen är det... vart fan e logiken någonstans? Så otroligt pinsamt hela argumentet.
Men tillbaka till min älskling. Han gör verkligen allt för att jag inte ska bli ledsen. Förut sa han neger osv och "har det brunnit eller?" osv så fort han såg någon mörkhyad. Men nu har han ändrat på sig och har faktiskt släppt en massa fördomar som han hade. Han undrade till och med om jag kunde göra så han lärde känna någon av mina polare och jag menar, vem skulle inte tycka sin älskling var söt om han sa upp allt han trott på och börjat med något annat <3
Sen så har det hänt en massa annat oxå och jag har förändrats otroligt mycket det senaste året
snott saker bara för sakens skull
skolkat bara för att jag inte kände att skolan var kul
rökt och snusat på heltid (föredetta kedjerökare)
ljugit om en massa saker och tappat allas förtroende
varit självmordsbenägen och i katastrofal ensamhet
till att bli...
en laglydig tonåring
börjat sköta skolan och försöker klara av alla proven
slutat röka och snusa
slutat ljuga (förstås, små vita lögner har man väl dragit men inget som skadar någon) och fått förtroende
Känt sig älskad och insett att livet är det bästa som finns
Före Efter
Har nog aldrig varit så förändrad som jag är nu... blivande mamma och en helt förändrar människa. Har aldrig mått så bra som jag mår nu!
men nu ska jag på lunch, men ni får ha det så bra allihopa <3
men åh
förstår inte hur vissa tänker... man kan ju verkligen börja fundera på vilka som borde växa upp och inte. Socialen är riktiga skithögar (därför ska man inte bo i Vännäs/Holmsund/Bjurholm/Nordmaling). inte nog med det, fick just reda på att en så kallad kompis ljugit om ALLT hon sagt till mig.. ganska allvarliga saker oxå :O
lögnerna hon sagt:
- en tjejkompis blivit våldtagen av sin låtsasfarsa
- att jag blivit våldtagen av en kille från Bjurholm
- att jag har legat med en kille från Bjurholm
- att hon varit stöttande åt min lillasyster i sexan (läs nedan)
- att en annan tjej strulat med en alkis
- att jag kallat henne äckliga lilla hora
- att hon absolut inte sagt något av dessa saker
Min lillasyster är en underbar person. Hon kanske inte har på sig kläder som många tycker att man borde ha, och hon gillar inte smink eller att vara noga med sitt hår. Hon har även tinitus så vi försöker alltid vara lugna när vi är med henne. Dock är det så, att från lågstadiet och fram till sexan gick min syster i en klass där ALLA levde om. Det var verkligen ingen bra miljö för henne, och hon mådde ofta dåligt. Sedan flyttade hennes bästa vän ner till Uppsala och efter det slutade folk umgås med henne. En av tjejerna retade henne jättemycket och det slutade med att min lillasyster blev så arg på henne.
Min så kallade "kompis" påstod att hon stöttade min syster och försökte muntra upp henne men jag fick veta av min syster att hon varit lika jävlig. Dom hade låst in henne på toan en hel rast, dem hade förstört hennes arbeten, retat henne under lektionerna och lämnat henne ensam på rasterna. Därför är jag så förbannad på min så kallade "kompis" för det visar ju bara hur hon är egentligen!
Det som stör mig mest är att hon senare säger att jag är omogen, fastän det är hon som snackar skit om mig för hela Sverige. Jag orkar verkligen inte med såna människor, dom vill bara nedvärdera andra för att dom mår dåligt själv. Men jag hoppas hon rycker upp sig och blir en bättre människa, för det kommer bara sluta med att hon inte har några vänner kvar och det vore ju inte bra :O
she makes me ANGRY!!!!!!
nog om detta, har inte tid att vara arg. Just nu lagar jag i alla fall mat med älsklingen. Vi ska äta spagetti och köttbullar utan ketchup (eftersom det inte finns någon ketchup för Mia glömde köpa hem det) så just nu luktar det mat i hela huset. Är grymt hungrig, så ska snabba mig med allt så fort som möjligt.
Men ni får ha en bra dag allihopa, hoppas ni alla får en underbar helg <3
mållös
Sen har min dator laggat sönder. Orkar inte gå till datakillen, för han ställer hela tiden om systemet och sen får man börja om från början. Har tusen bilder och filmer, samt dokument som e jätteviktiga för mig så en omställning av systemet kanske vore bra, men det skulle inte löna sig i det långa loppet. har bara den här datorn och vet intevad jag skulle kunna göra utan den :/
Detta fungerar inte på min dator:
- cdspelaren (den kan varken läsa skivor eller tryckas ut så den sitter fast där inne)
- updateringssystemet (allting laggar sönder så fort man vill updatera windows)
- Uttagen till USB/MP3 osv (man får ingen kontakt förutom på två stycken/av 5)
- alla spel har raderats (som harpan, kungen, hjärter, röj, tetris osv)
- Bluetooth har slutat fungera (funkar bara ibland)
Det är inte den bästa datorn i världen kanske (och egentligen borde jag lämna in den) men han e aldrig där och när han e där laddar han som sagt om systemet så man får inte tillbaka den förrän i slutet av veckan typ. Och med tanke på att vår skola är så inriktad med datorerna så blirdet jobbigt. Vi har inga praktiska (förutom idrott) där vi inte använder datorn.
Nog om detta. Jag har gått upp sammanlagt 6 kilo under hela graviditeten! först vägde jag 56 och nu är jag uppe i 62. Det ökar visserligen hela tiden, men jag väger mej alltid på morgon innan frukost och efter man varit på toaletten. Alltså då man väger som minst.
Till skillnad från många, många andra som snackar om att banta, älskar jag att gå upp. När jag går upp 1/2 kilo hoppar jag upp och ner och e helt överlycklig. Jag menar, ingen vill väl väga 56 kilo och vara 173 cm lång :O det känns hemskt (tkr jag). Jag menar, hellre överviktig än inte viktig alls.
Så mitt mål har alltid varit att gå upp, gå upp och gå upp. Och nu när jag gör det blir jag så glad varje gång jag ökar i vikt att jag... ja, man vill bara hoppa och skrika typ!
Dessutom blir brösten större oxå, så allting har sina fördelar med att vara medelviktig/överviktig. Jag hejar i alla fall på tjejerna med FORMER och inte dom med platta magar. Vem fan vill ha en platt mage då man vet att killar gillar former. Dom måste ju kunna ta i någonting, det kan ju inte bara vara ben av alltihop. Tänk er ett skelett som försöker vara sexig inför en enormt grymt snygg kille! Allt sånt e ju bara avtändande (och tro mig, alla mina killkompisar (eftersom jag bara umgås med killar) tkr detsamma)! :D
Nu ska jag i alla fall hålla på med mitt engelska arbete. Uppdaterar mig mer under helgen, men nu får ni alla ha en trevlig dag! <3
är det tungt jobba vidare
Sen på måndag börjar skolan igen. Jag taggar lite faktiskt, måste göra klart allting så jag inte har så mycket att tänka på sen. Ska fara till Socialen senare igen för att sätta dom på plats, men innan det ska jag till barnmorskan igen. Dem ska ta några prover och se hur jag mår antar jag så bäst jag inte är fökyld elr nåt haha (A) ingen större risk egentligen, för jag e väldigt noga med att klä mig nu.
Ska ladda upp nya bilder på magen och UL-bilder men nu ska jag äta och sen sova. Ni får ha det så bra allihopa <3
